Våren kommer och det känns skönt med några värmande strålar mot huden men det finns en känsla av oro i kroppen.
Min äldsta son har blivit inkallad för mönstring och han har ett år kvar av gymnasiet.
Ingen av oss vill att han ska hamna i finkan för vägran.
Min son är den finaste som finns.
Han har bra betyg, har ett fast helgjobb och håller på med att ta körkortet.
Han älskar musik och har släppt 2 låtar på Spotify och har fått ihop en liten slant.
Vi fick hem en ny mick för bättre ljudkvalitet och livet ligger framför hans fötter.
Jag vet att han kommer att kunna klättra snabbt i rang för han är duktig på det han tar för sig men under de omständigheter som råder nu så är jag helt ärligt lite rädd.
Hur går era tankar om det som händer oss nu?